Enkelnamn - som att käka kola med papper på.

Det är bara barn födda på sjuttiotalet med hippieföräldrar (i mitt fall en mamma) som låter sina trotsiga femåringar byta namn när den andan en vacker dag faller på. Jag var en envis liten skitunge back in the days (ännu envis, men ingen skitunge) och min mamma var en hippie som förespråkade fri uppfostran.  Därav mitt namn: Elin-Sofia.

Jag kallar mig bara för Elin, men här på bloggen kändes det bra att ha med båda namnen. Jag är ju faktiskt både en Elin och dessutom en Sofia. Dessutom börjar ju dubbelnamn bli moderna igen och att välja att kalla sig bara hälften av sitt fullständiga namn är ju egentligen som att gå miste om en viktig del i livet: Lite som att äta oxfilé som är genomstekt, som att vara i London utan att gå till Primark, som att gå på fest utan att flirta, som att dricka vin utan att ta en cigg (ja jag njuter faktiskt av det) eller helt enkelt faktiskt som att käka kola med pappret kvar på den goda karamellen. Det blir ju inte samma sak.

På den här sprillans nya bloggen har jag tagit med några gamla inlägg, från en äldre blogg. Tyvärr hängde inte kommentarerna riktigt med när allt flyttades över i enlighet med en mycket oteknisk metod. Nåja, från och med nu så finns bloggar jag här. Stay tune!

                                       

                                          Här är jag: Elin-Sofia, i egen hög person. See u!

                                                                     PUSS